Vira

Vira är en svensk uppfinning med rötter i början av 1800-talet då man satt runt bordet med sina “virapullor” fyllda med spelmarker. Vira spelades överallt i Sverige, var “nationalkortspelet” i landet och har fortfarande hög status, även om Skitgubbe nog är det mest kända svenska kortspelet i modern tid.

Kategori: Stick
Spelare: 3-4
Rek. ålder: 6+
Speltid: 5-10 min
Kortlek: 52 kort

Svårighetsgrad 7/10

Tur 20%

Skicklighet 80%

Spelets regler

I vira tar man “stick”. Man spelar med en vanlig kortlek utan jokrar. Antalet spelare kan vara tre eller fyra, om man spelar fyra behöver en spelare turas om att stå över. Budgivningen avgör vem som blir spelförare. Denne spelar sedan ensam mot de två andra och bestämmer vilket spel/kontrakt som ska spelas. Budgivning är en auktion där spelarna bjuder på att bli spelförare och uppnå det angivna spelets/kontraktets villkor för att vinna och “gå hem”.

Det finns ett 40-tal spel, exempelvis “trumfspel” där spelföraren ska ta över ett visst antal stick. Det finns “misärspel” där spelföraren ska ta exakt noll stick. I ett vanligt köpspel får spelföraren köpa så många kort han/hon vill, i ett solospel får bara kort från den utdelade handen användas – och i ett gaskspel får spelföraren ta hela talongen. Talongen är de 13 kort som blir över när varje spelare fått 13 kort var.

Man kan använda trumf i spelen, det är spelföraren som väljer vilken färg som ska vara trumf. I vissa spel kan det också vara så att talongens översta kort blir trumf. Om spelföraren missar målet på de stick som ska tas har spelföraren gått bet, motsatsen är att “gå hem”. Om målet missas med två stick eller fler har han/hon gått “kodilj”.

I ett spel/kontrakt kan man vinna eller förlora spelmarker. Dessa samlas i en “virapulla” som är en liten rund burk. Varje spelare har en virapulla och det finns även en central virapulla – en kassa. När man går bet eller kodilj betalar man till pullan och går man hem får man betalt ur pullan. Vid spelets slut delas innehållet i pullan mellan spelarna.